Denna berättelse om Båtsällskapet Arken’s historia och tillkomst är avsedd att ge främst nytillkomna medlemmar en del av ”själen” i klubbens verksamhet. Båtsällskapet Arken’s grundades av ett antal eldsjälar med ett stort personligt engagemang. Berättelsen är därför med nödvändighet personligt hållen och berättad av styrelsens ordförande Rolf ”Julle” Bernström, primus motor i projektet. Välkommen att ta del av historien.
Hur tillkom egentligen Båtsällskapet Arken?
Som alltid när något skapas, beror det ofta på att det finns efterfrågan.I det här speciella fallet var behovet av båtplatser här i Uppland Bro kommun enormt stort. Vi var några vänner som hade båt, men inga båtplatser.
På sommaren låg vi i en vik som kallas Verkarviken här i Mälaren i närheten av vår nuvande klubbholme. Tyvärr som det alltid brukar vara vid sådana här provisoriska tilläggningar så kom markfrågan in i bilden. Vissa av oss fick ”parkeringsböter”för vi låg på Sollentuna Stads mark.
Vinterplatser hade vi inte heller. På höstkanten fick vi ringa runt till båtklubbarna och höra om det fanns plats för vinterförvaring på land.
På hösten 1980 gjorde vi slag i saken och körde igång. Vi började med en annons i lokalbladet, där vi annonserade om att bilda en ny båtklubb och intresserade fick sätt in 300 kronor som startkapital. Efter några veckor var antalet uppe i cirka 150 medlemmar. Alltså fanns tillräckligt intresse för en fortsättning. Kommunen kontaktades för att höra hur de ställde sig till byggandet av ny båthamn för fritidsbåtar och hur man ställde sig till att eventuellt borga för ett lån. Tongångarna var positiva.
Nu hade vi kommit så långt att ett möte med de intresserade stod för dörren. Träffen gick av stapeln i Broskolan i Bro centrum. På dagordningen fanns tillsättande av styrelse och en redogörelse för hur vi hade tänkt oss fortsättningen. Det var nu som jag valdes till ordförande.
(Inom parentes kan jag tala om att jag var otroligt nervös och efteråt var det bara att ställa sig i duschen. Det var nämligen första gången som jag satt inför en församling. Ett hundratal medlemmar hade infunnit sig).
Den nyvalda styrelsen fick mötets förtroende att jobba vidare på projektet.
Av dessa första medlemmar som har varit med och byggt upp föreningen från start finns idag ett 30-tal kvar. Däremot finns ingen ur den första styrelsen, mer än jag, kvar i klubben.
Nästa fråga som vi ställdes inför var: Var skall hamnen ligga? Undersökningar påbörjades och 4 platser tilldrog sig intresset. Det var vid Tegelbruket som ligger vid Tammsvik. Ett andra förslag var på vägen ner till vår nuvarande hamn i viken som syns på höger sida. Ett tredje var vid Thoresta. Till sist också vår nuvarande plats. Genom jämförande kalkyler blev det Hästholmen som låg bäst till.
För att komma vidare måste realistiska underlag lämnas till kommunen. Dessa skulle utgöra underlag för den ansökan om borgen som vi inlämnat till kommunen. Alltså måste kostnader för byggandet av hamnanläggningen tas fram.
En projekteringsfirma kontaktades för att rita upp förslag på hamnen och sammanställa underlag för anbudsgivning. Dessa handlingar måste göras noga och därför måste botten undersökas inom tänkt byggnadsområde.
På vintern 1980 tog vi ner en traktor på isen för att röja undan all vass.Därefter tätborrades området i ett rutnät med c-c 1 meter. Detta var de första arbeten som utfördes av medlemmar. Anbudshandlingar skickades ut och så småningom kom vi fram till en kostnad på totalt c:a 2.0 milj. Med detta som underlag gick vi till kommunenoch begärde borgen för lån på motsvarande belopp. Hittills hade det mesta löpt enligt planerna.
Men nu började alla problem att hopas. Det överklagades på alla håll och kanter. Det var markbytesavtal, naturvänner, fiskarna, närboende, järnvägsövergång, ja allt.Vissa delar var till och med uppe i regeringsrätten. Som tur var så stod kommunens starke man på vår sida. I annat fall vet jag inte om det funnits någon Arken idag. Allgun Wilhelmsson, som han hette, lotsade oss igenom hela den här besvärstiden som till sist avslutades med att ärendet fastställdes i en vattendom. Alla dessa överklagningar gjorde att hamnen försenades ett år. Vi var nu framme på hösten 1981. Vid det här tillfället hade medlemmsantalet ökat till 250 st. Hamnen var tänkt att byggas för c:a 300 båtplatser.
Redan under sommaren 1981 var vi tvungna att ordna tillfälliga platser åt c:a 60 medlemmar som inte hade någon båtplats. Var och hur skulle detta lösas? Vi kom fram till att vid Kungsängens Båtklubb skulle möjligheter finnas att lägga ut en tillfällig brygga. Grannar kontaktades och så småningom fick vi tillstånd att lägga ut 60 meter flytbrygga i Kungsängsviken.
Hur skaffar vi bryggor och Y-bommar? Vid den tidpunkten var inte lånet klart,utan vi fick skriva ett leasingavtal med en bryggleverantör. Avtalet innebar att en styrelseledamot och jag fick gå i borgen för klubben. Summan var på 200 000 kronor. Häpp! Så nu satt vi i saxen.Vi hade däremot bara begärt att få ha bryggorna liggande i Kungsängen under sommaren, eftersom vi räknade med att kunna ta upp båtarna vid Hästholmen på hösten. Bryggorna fick dessutom utökas till 90 meter.Men överklagandet drog ut på tiden. Detta innebar att någon uppläggning vid Hästholmen ej var möjlig.Var skulle vi nu göra med alla båtar? Detta måste lösas och det snabbt. Nya förhandlingar, nu med KF som ägde och nyttjade det nerlagda Tegelbruket som lagerlokal. Detta ligger som jag tidigare nämnt vid Tammsvik längst upp i Brofjärden. Avtal skrevs och vi fick betala 10.000 kronor för vinteruppläggningen.
Så var det nästa bit, bryggorna i Kungsängen skulle bogseras till Tegelbruket. Det var många järn i elden,för under tiden hade vi tecknat avtal med en entrepenör som hette Sjömaskiner för byggandet av hamnen. Dessa fick i uppdrag att bogsera de 90 meter brygga som vi hade i Kungsängen och ankra upp dessa för vintern. Därmed var första året med medlemsbåtar genomfört.
// Berättad av Ordförande Julle