Historien om Båtsällskapet Arken (BS Arken) är i grunden en berättelse om ett konkret behov som drev en grupp vänner och båtägare i Upplands-Bro kommun till handling.
I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet upplevde Mälaren en ökad popularitet för fritidsbåtar, vilket skapade en markant brist på tillgängliga och ordnade båtplatser i området.
En kärntrupp av båtägare, inklusive den drivande kraften Julle Bernström, erfor detta problem på ett personligt plan. Sommartid tvingades man söka tillfälliga lösningar i vikar som Verkarviken, belägen i närheten av den plats där BS Arken idag har sin verksamhet. Dessa provisoriska anläggningar var dock inte utan problem. Markfrågor uppstod, vilket i vissa fall ledde till böter för olovlig förtöjning på Sollentuna stads mark.
Vinterförvaringen utgjorde ytterligare ett bekymmer. Varje höst tvingades båtägarna att kontakta olika båtklubbar i hopp om att finna lediga vinterplatser på land. Denna osäkra och tidskrävande situation skapade en stark önskan om en egen, permanent lösning.
Hösten 1980 togs det avgörande steget. Ett initiativ lanserades i form av en annons i lokalpressen. Syftet var att sondera terrängen och samla intresserade båtägare under parollen att bilda en ny båtklubb. För att signalera ett seriöst engagemang ombads de som anmälde sig att betala in ett startkapital på 300 kronor. Responsen var överväldigande. Inom loppet av några veckor hade cirka 150 personer anmält sig, vilket tydligt indikerade att behovet av en ny båtklubb var stort och att det fanns en stark vilja bland lokala båtägare att bidra till dess tillkomst.
Med ett tydligt bevis på att det fanns ett brett stöd för initiativet, togs nästa steg i processen. Upplands-Bro kommun kontaktades för att undersöka deras inställning till byggandet av en ny båthamn för fritidsbåtar och möjligheten till kommunal borgen för ett eventuellt lån. De initiala signalerna från kommunen var positiva, vilket gav ytterligare bränsle åt projektet.
Därefter kallades alla intresserade till ett konstituerande möte i Broskolan i Bro centrum. Mötet hade två huvudpunkter på agendan: Val av en interimstyrelse och en redogörelse för de planer som fanns för att driva projektet framåt. Vid detta historiska möte valdes Julle Bernström till klubbens första ordförande. Julle beskriver själv hur nervöst detta uppdrag var, då det var första gången han talade inför en så stor församling – det hundratal medlemmar som hade infunnit sig.
Medlemmarna gav den nyvalda styrelsen ett tydligt mandat att fortsätta arbetet med att förverkliga planerna på en egen båthamn. En av de första och viktigaste uppgifterna var att identifiera en lämplig plats för hamnen, och flera potentiella områden undersöktes noggrant.
De fyra mest intressanta platserna var:
- Tegelbruket vid Tammsvik i Brofjärden.
- Viken söder om den nuvarande hamnen.
- Kalmarviken när Thoresta herrgård.
- Hästholmen i Brofjärden.
Efter en noggrann jämförelse av olika faktorer, inklusive kostnader och lämplighet, framstod Hästholmen som det mest fördelaktiga alternativet.
För att kunna gå vidare i processen och lämna in en formell ansökan om kommunal borgen krävdes ett realistiskt underlag med detaljerade kostnadsberäkningar för hamnbygget. En projekteringsfirma anlitades för att ta fram ritningar och sammanställa anbudshandlingar. Detta krävde i sin tur en noggrann undersökning av bottenförhållandena inom det tänkta byggnadsområdet.
Under vintern 1980 genomförde medlemmarna de första konkreta arbetsinsatserna. En traktor kördes ut på isen för att röja undan den omfattande vassen. Därefter genomfördes en systematisk bottenundersökning genom tätborrning av området i ett rutnät med en meters mellanrum.
Anbudshandlingar skickades ut till potentiella entreprenörer, och så småningom kunde en uppskattad kostnad för hamnbygget på cirka 2 miljoner kronor fastställas. Med detta underlag vände sig styrelsen till kommunen för att formellt begära borgen för ett lån motsvarande detta belopp. Fram till denna punkt hade projektet i stort sett följt planerna.
Men nu stötte projektet på betydande hinder i form av en omfattande byråkratisk process och en rad överklaganden. Markbytesavtal ifrågasattes, naturintressen lyftes fram av olika miljöorganisationer, lokala fiskare uttryckte sin oro, närboende protesterade, och till och med en järnvägsövergång i området blev föremål för diskussion. Vissa av ärendena hamnade så högt upp i det juridiska systemet som Regeringsrätten.
I denna besvärliga tid visade sig stödet från en nyckelperson inom kommunen, Allgun Wilhelmsson, vara ovärderligt. Enligt Julles utsago var Wilhelmssons engagemang och förmåga att navigera i den komplexa situationen avgörande för att projektet inte helt skulle stranda. Till slut fastställdes ärendet genom ett vattendomstolsbeslut, men alla överklaganden ledde till en betydande försening av hamnbygget med ett år. Hösten 1981 stod det klart att den nya hamnen inte skulle vara färdig i tid. Vid denna tidpunkt hade medlemsantalet stigit till cirka 250, och hamnen var planerad för omkring 300 båtplatser.
Förseningen av hamnbygget skapade akuta problem för de medlemmar som hade skaffat båt i väntan på de nya båtplatserna. Redan under sommaren 1981 behövde man hitta tillfälliga lösningar för omkring 60 medlemmar utan hamnplats.
En provisorisk lösning hittades i samarbete med Kungsängens Båtsällskap. Efter kontakter med grannarna fick BS Arken tillstånd att lägga ut en 60 meter lång flytbrygga i Kungsängsviken. Men finansieringen av bryggorna var ännu inte löst, då det kommunala lånet fortfarande inte var beviljat. För att kunna genomföra detta snabbt tvingades ordförande Julle och en styrelseledamot att gå i personlig borgen för ett leasingavtal med en bryggleverantör på en summa av 200 000 kronor.
Den initiala planen var att bryggorna endast skulle ligga i Kungsängen under sommaren, då man fortfarande hoppades på att kunna ta upp båtarna vid Hästholmen på hösten. Men i takt med att överklagandeprocessen drog ut på tiden stod det klart att någon uppläggning vid Hästholmen inte skulle vara möjlig.
En ny, tillfällig lösning för vinterförvaring behövde snabbt hittas. Förhandlingar inleddes med KF (Kooperativa Förbundet), som ägde och använde det nedlagda Tegelbruket vid Tammsvik som lagerlokal. Ett avtal kom till stånd, och BS Arken fick hyra in sig för vinteruppläggningen mot en kostnad av 10 000 kronor.
Slutligen behövde bryggan i Kungsängen, som nu förlängts till 90 meter, transporteras till Tegelbruket för vintern. Ett avtal tecknades med entreprenören Sjömaskiner, som också hade fått uppdraget att bygga den permanenta hamnen vid Hästholmen. De fick i uppdrag att bogsera bryggdelarna och ankra upp dem säkert för vintern.
Därmed avslutades det första året med medlemsbåtar i BS Arken, ett år präglat av både stora utmaningar och en stark gemenskap där medlemmarna var beredda att arbeta hårt för att förverkliga sina drömmar om en egen båtklubb vid Mälaren.
